Äter jag däremot protein, ägg, bacon, skinka, keso, nötter klarar jag mig jättelänge utan att bli sugen på någonting utom kaffe och vatten.

Vi går en sista promenad ner till floden och precis när vi tittar upp kommer fiskgjusen och landar i boet. Tyvärr sätter den sig med stjärten mot oss, så vi fick inga fler bra bilder. 

Idag är det betydligt svalare än igår och vi ska köra ut mot kusten och det är svalare, kanske runt 20 istället för 35 som mest.

Det har varit torka här ganska länge så de går ut på nyheterna med den extrema risken för skogsbränder och bevattningsförbud. Man ser också att många åar, bäckar och floder är i princip helt torra.

Vi checkar ut och ställer GPSen på Redwood Hyw, men stannar på en mack för att köpa bensin och vatten.

I Oregon är det lag på att personalen tankar din bil. Finns ingen selfservice. Kan ses som gammaldags, men det skapar arbete och man får vindrutan tvättad. Killen som hjälper oss frågar vart vi är på väg och han säger att det är den vackraste vägsträckan han vet. Tyvärr är det en wildfire på berget och han pekar mot det som för oss ser ut som ett gråvitt moln… Ah, you´ll be alright säger han. Vinden ligger på rätt håll för vår del. I den här landsändan är man ganska van vid skogsbränder, det är ju inte trevligt, men det har brunnit i dom här skogarna i tusentals år…  

Kolla brandmolnet i backspegeln!

Ojoj, vägen är så vacker, vindlar sig upp och ner i skogen, det enda som stör är att hastighetsbegränsningen ligger på 90-110 och då hinner man inte se så mkt, men det är väldigt lite trafik och alla (nästan) håller bra avstånd och det kommer 1 plus 2 väg med jämna mellanrum. Det kom även kortare avfarter där man kunde släppa förbi bakomvarande som ville köra fortare. Man tutar som tack ;o)

Skogen är tät på berget, men när vi närmar oss kusten kommer dom riktigt stora… Det är som att titta upp på skyskrapor (fast mycket bättre) respekt när man tänker på att vissa är upp emot 900 år…

Otroligt hur dom har trixat fram vägen mellan träden. Vissa har dom fått skrapa av lite på…

Det är svalt och skönt inne i skogen när vi stannar och fotar. Jag vill stanna här längre…

Efter någon timme i skogen närmar vi oss kusten och Crescent City. Vi ska äta lunch här och vi går och pratar med en Ranger-kvinna som berättar om olika vandringsleder man kan gå i skogen.

Hon vill inte rekomendera någon restaurang, så vi tar bara en helt OK på det stället som har flest bilar på parkeringen, brukar vara ett bra tecken.

Annars är väl inte Crescent City något trevligt ställe precis… en riktig håla. De människor vi möter på väg til och från bilen är antingen påverkade eller på väg tii butiken ”Huff & Puff” (där man köper gräs?) eller Liquerstore som är öppen fast det är söndag… och dom har inte ens haft val…

Fortsätter söderut på 101, nu utmed havet, men Pacific Ocean är dimmig idag. Dimbankar drar in över land bitvis och in i skogen. Gör det lite spooky. 

Kanske därför en del av skogen fått namnet Trees of Mystery. Mitt i skogen möter vi jätten Paul Bunyan och hans ljusblå jätte-ko Babe.

Han vinkar och pratar. Ett stort sällskap fotar sig framför och damen som fotar uppmanar alla att se glada ut. Jätten svarar: This is the biggest smile I´ve got! Han skämtar med alla som går förbi.

Ikväll checkar vi in på Bear River Casino & Hotel. Det ägs, drivs framgångsrikt av The Bear River Band, flera indiansläkter som sammanlänkats genom äktenskap äger även några andra företag i trakten. 

Det märks på hela hotellet som har tavlor och teman med indianmotiv, björnar, dreamcatchers osv. Fräckt!

Trots att det är söndag verkar det vara ett utflyktsmål. Hotellrummet är normalstort, fräscht jättebilligt, men inte Las Vegas klass på det.

Vi äter en supergod (iallafall min Captains Platter med krabba, små friterade bläckfiskar och jätteräkor)

Vi tar en runda i Casinot, men ingen lycka denna gången…