Men vi har haft fyra härliga dagar i Seattle! Vädret är lite mulet på förmiddagen, men runt 20 grader.

Vi blir lite chockade när vi läser att Calgary, som vi lämnade för drygt en vecka sen har haft snökaos! 10 cm snö, blixthalka och massor av av-åkningar! Glad att vi slapp det!!!

Hämtar bilen, nu blev det en silver Cheva som inte är städad märker vi när vi kör ut ur det mörka garaget. Det kommer AVIS att få höra talas om! Klibbig ratt, måsta sanera med antiseptiska dukar! Urk!

Har jag otur idag??? Dom har INGEN modell hemma i min storlek! Suck!

Köper iallafall ett par i en annan modell som är på rea… :o)

Dom säljer bl.a. Pikeur och Horseware, och butiksbiträdet som ber om ursäkt hela tiden för att dom har problem med sin leverantör är jättetrevlig och säger att dom har ett par svenska tjejer som brukar komma dit och handla, den ena heter Sofia. Hon frågar vart vi är på väg, Snoqualmie. OK! Thats where I live! 

Jag glömmer att fråga om hon har hästar, men vi hinner nog inte hälsa på iallafall.

Inga problem att hitta resten av vägen till målet för dagen.

Anledningen att vi valde just Snoqualmie är för att här spelades Twin Peaks in för 25 år sen. 

En kultserie, regisserad av David Lynch, som man antingen älskar eller hatar. Tog mig ett tag att komma in i den, men älskar karaktärerna, storyn, omgivningarna och humorn. Som tur är gör Anders det också. 

En av karaktärerna är The Log Lady. En kvinna som hade en inledande fras i varje serieavsnitt som ingen fattade ett ord av, men som efter hand klarnade… typ, eller inte. Hon var med i vissa avsnitt och hennes Log (vedträ som hon alltid bar med sig) talade, varnade och informerade Agent Cooper när han försökte lösa mordgåtan. Alla från trakten nonchalerade henne lite, men Agent Cooper ”Coop” lyssnade alltid på vad hennes Log sa via henne, även om det verkade vara rappakalja. 

Ikväll gör jag min ”Log Lady” improvissation! ”The Owls are not what they seem” Hoppas ni gillar henne. 

Vi äter lunch på kafeet som i serien heter Double R Diner, heter numera Twedes Cafe. Har brunnit för några år sen, och renoverats, men tyvärr väldigt slitet och sjaskigt. Maten OK, men kaffet katastrof, med tanke på att en av Agent Coopers repliker när han dricker deras kaffe och äter deras Cherry Paj är: Damn good coffee! Damn good pie!

Vi bor på hotellet som hade en central roll vid filminspelningarna. Det hette då The Great Northern.

Vi går en runda i byn, letar efter Twin Peaksinfo, men hittar ingenting. Visitors info är stängd, vi är här lite off-season.

Vi kör en liten bit utanför byn för att hitta den bro där en misshandlad men överlevande tjej kommer gående i inledningsavsnittet, och vi letar efter ett annat kännt ställe, men missar det. 

Vi parkerar på en Publik Parking och går utmed en gångväg parallellt med järnvägsspår där man har ställt upp gamla gigantiska rostiga lok och vagnar som ett utomhusmuseeum. Det är ett 2 m högt stängsel så lite svårt att fota tågen. I början av stängslet står en tjej och en kille. Anders säger, ser inte han ut som en polis? och visst, han har märken, bricka och är beväpnad. Lite konstigt ställe att stå och bevaka rostiga tåg… Vi fortsätter gå utmed järnvägsspåren och fotar tågen. Fyra killar rensar ogräs bredvid spåren. Dom snackar lite med oss, och sen går ljuset upp för oss. Dom har alla likadana röda tröjor och grå byxor. Dom är nog under bevakning, och Polisen är nog fångvaktaren. Dom hoppade inte över stängslet och tog oss som gisslan, så dom hade nog inte begått några grövre brott. ;o)  

Hotellet ligger vid en fors och ett kraftverk som förser en stor del av Seattle med ström. I Twin Peaks handlade det även om ett sågverk som ligger ganska nära byn. Det brann både i serien och i verkligheten, men man kan ännu se skorstenen.

Vi strosar utmed fallet ända ner till bottnen av ravinen. 100 meters fallhöjd. Tuff väg tillbaka, dusch innan middagen som vi äter i The Attic, högst upp i hotellet med utsikt över fallet i solnedgång.

Vi somnar till brasan som sprakar och forsens brus.