Vi startade i förmiddags från Kamloops och körde Coquihalla Hwy som var rakt ut i vildmarken 1000-1400 möh. Märktes på öronen som slog lock i stigningarna.

Det regnade till och från, ibland väldigt intensivt, och dimbankar låg som moln över bergstopparna. Märkligt att man kör 10-15 mil utan att se ett enda hus. De varnar för att man ska kolla hur mkt bensin man har, då det inte kommer finnas chans att tanka på 10-15 mil. Betesmarker med stängsel syns, så någon form av boskap finns. Inte förrän vi kom ner i de lägre dalarna såg vi betande djur, troligen mjölkkor och biffdjur blandat. 

Mest motorväg med delad vägbana så ibland såg man inte mötande trafik alls. En del tunnlar och återkommande vågstationer och bromstester för lastbilar. Det var långa, flera kilometer nedförbackar med 6% och 8% lutning. Dessutom fruktansvärt regningt och dimmigt… Spännande! 

På flera ställen finns runaway hills. Ifall inte bromsarna orkar så har lastbilarna möjlighet att köra av vägen ut i djup grus i uppförbacke. På något ställe syntes hjulspår, så de används…

Vi är drygt halvvägs när vi stannar för att fika i Byn Hope. Byn är troligen endast känd för filminspelningarna av First Blood med Sylverster Stallone. Det verkar som om tiden har stått stilla här. Vi fikar på Blue Moose, trevligt kafe med goda mackor och lankigt kaffe. Nu har vi köpt Nescafe för att spetsa upp det klena kaffet, och i Vancouver har dom Starbucks som jag hoppas levererar…

När vi promenerar runt i byn Hope småregnar det hela tiden vilket gör att så fort man tittar sig omkring tror man att det är mörkt pga regnet, men det är BERG så högt man ser och runt omkring mellan regndimmorna, märklig känsla… Många udda personer, typ Rambo kör runt i lerstänkta pickups med camokläder och dom har säkert en anledning att gömma sig här… Jag har inga fördomar 😉

Vi fortsätter det sista milen till Vancouver och det fortsätter att regna och det regnar mer och mer och lastbilarna stänker stora regnmoln så man ser inte mycket var filerna är. Ganska högt tempo och mycket trafik. En del bilar och lastbilar försvinner mot US-border, och trotts att vi är i god tid innan rush-hour är det ganska tuff trafik in mot City. En sak kan vi konstartera. Använd inte Bing-maps vägbeskrivning. De visar att man kan köra där vägar är enkelriktade på fel håll. Inte kul. Men nu ska vi inte köra bil förrän i nästa vecka från Seattle och då har vi GPS 🙂

När vi väl lämnat våra väskor på hotellet Downtown Vancouver och skulle lämna bilen hos Avis fick vi köra 8 våningar ner under markplan i ett stort hotell, trodde aldrig vi skulle komma upp igen. Sen tog vi en promenad tillbaka till vårt Marriott hotell och vi har ett stort 42 m2 rum med kök och nyrenoverat badrum och trevlig personal. Blev liten kvällsmat på hotellet med en fjollig servitör som bröt på tyska och bara pratade om sig själv och att det var hans söndag kväll och att han bara tänkte på vad han skulle göra sina tre lediga dagar😳