Vi trodde att det var högt staket hela vägen över, men det är bara i början o slutet och runt pelarna som man rundar på utsidan.

Staketet är ca 1,30 högt och jag får lite svindel, iallafall i början. 

Ner till vattenytan är det drygt 60 meter. Tyvärr väljer en del att hoppa. Totalt har ca 1600 valt att göra det sedan 30-talet, vilket gör den till världens självmordstätaste plats, men ingen väljer att hoppa när vi är där, som tur är. 

Det finns skyltar som ber människor som mår dåligt att ringa ett telefonnummer för att få hjälp, och det finns nödtelefoner, och vakter som sagt. 

Att bron har sin röda färg, International Orange, är för att den ska synas för sjöfarten. Dimman som är tjock och ofta sveper in i bukten och gör att den inte syns alls vissa dagar. Bron har även en mistlur som hjälper till.

Man känner skakningar hela tiden av trafiken som är ganska stark, 6 filer och full trafik trots att det bara är fredag förmiddag. Kan tänka mig i helgen… 

Bron blev färdig 1937 och den är totalt 2737 m lång. Brospannet är 1280 m. Pelarna är 227 m, och segelfri höjd är 67 m.

Alla som är lediga ska ut ur stan och alla som bor utanför ska in för att kolla på alla uppvisningar verkar det som.

Redan tidigt är ganska många båtar, stora som små på plats i bukten för att kolla fartygsparaden och flyguppvisningen senare under dagen.

Den leds av en båt som pumpar vatten, tror den används för brandsläckning, och är väldigt effektfullt, som en flytande, flyttbar fontän!

Sen kommer ett par jagare och sist ett litet hangarfartyg, men den tar nog inte flygplan, tror bara helikoptrar, men väldigt läckert när hela besättningen står runt relingen.

Sjölejon simmar runt nedanför bron, och på vägen tillbaka ser vi 8-10 delfiner.

Full show hela tiden alltså!

När vi kommit över till andra sidan till Point View är det riktigt varmt och vi ville köpa något kallt att dricka, men det fanns bara Restrooms och vattenfontäner. Med tanke på att det var fullt på parkeringen och Hopp-on-bussar som lämnade folk hela tiden var det lite märkligt.

Vi traskar tillbaka och ser en del av flygshowen från bron, äter på ett cafe’ och går längs en smal, brant stig ner till Crissy Beach där många har samlats. Picknickkorgar, grillning i full gång och många är med i tävlingar med marint tema. Drakflygning, utomhusyoga m.m. 

Senare på eftermiddagen är det Bluegrass konsert i Golden Gate Park, men vi hoppar över den.

Många, många hundar. Många utan koppel, men väldigt lydiga.

En av våra buss-guider sa ett par siffror för SF (om jag minns rätt): 8,4 miljoner invånare, 300.000 hemlösa, fler hundar än barn per vuxen, minns inte de siffrorna, men det kan nog stämma. 

Det är mycket dyrt att bo och leva här. En hyresetta kostar 10-15.000/månad och mångas inkomster ligger över motsvarande 1 miljon per år tack vare den lokala it-industrin, men också stora skillnader på fattiga och rikas löner. 

Vi är noga med att ge rätt tips hela resan, minst 20% på restauranger och att tipsa städerskorna på hotellen och dom som andra som servar, som säkert har skitlöner.

På kvällen äter vi på hotellets restaurang, lite flottare och det var mycket gott. 

Vi är solbrända i ansiktet och jättetrötta. Blev nästan 20.000 steg idag, och vi var ute ”på tur” mellan kl. 10 och 19.

Hemresa lördag. Sortera igenom resväskorna, checkar ut kl.12, ställer väskorna hos vår Bellboy som låser in dom och vi tar en promenad på stan. 

Kollar deras stora Applestore. En av våra bussguider gjorde sig rolig över att den nyrenoverade butiken hade ”Windows” i 2 våningar. Hela fram och halva baksidan var bara fönster, som ett tittskåp.

Vi hoppar på bussen vid Palace of fine art och den kör oss runt i områdena Richmond och Haight på väg tillbaka till Union Sqare.

Många smala gator med söta smala hus med snickarglädje, torn och utsmyckningar.