Låång körning idag, ca 40 mil, men vägen är nästan spikrak så det är bara att koppla in autopiloten.
Vi korsar gränsen mellan Utah och Arizona flera gånger. Vi kör på norrsidan av Grand Canyon och det är 10-tals mil prairie mellan bebyggda områden och byar finns ofta bara i stora Junctions (korsningar)

På vänster sida har vi hela tiden stora berg som skiftar i färg och form, mycket vackert och omväxlande

Inte mycket trafik och ca 65 mph, dvs 105 kmh och dom flesta ligger på det. 

Ganska många hyrda husbilar. Vi kör bl.a. om en Tyskregistrerad husbil! 

Känns lite märkligt… inte denna dock

Kaffe, kaffe!

Vi kommer fram till Coloradofloden och korsar den. Det är en damm och ett vattenkraftverk.

Vi fortsätter ett par km uppför ett berg och kommer in i staden Page. 

Dags för tankning och när pumpen sätts igång börjar en skärm på pumpen visa reklam och TV-nyheter! Jag tar upp telefonen för att fota och då kommer en man fram och frågar vad jag tycker. Coolt, svarar jag och han berättar att jag är den förste som tankar sen skärmen blev installerad! 

Hade ju nästan förväntat mig ett reportage eller TV-team!

Vi är inte hungriga, men behöver en toa så vi korsar gatan och parkerar på ett köpcentrum. Inga public restrooms, så vi går in på en typ Julabutik och där är en snäll man som låter oss låna deras toa.

Dom har en ganska stor hästavdelning så man blir sugen på att shoppa, men det blev bara en hästtidning. Vi köpte även lite blomfrön.

In i bilen och vidare, ca en timme kvar till MV. 

På andra sidan Page finns en kraftstation och gigantiska elstolpar löper iväg därifrån på olika håll.

Nästa by heter Kayenta och där stannar vi och äter och köper pålägg, yoghurt, juice m.m. då frukost inte ingår nästa två nätter i MV.

Flera mil innan vi kommer fram till själva MV tornar stora klippor upp sig. Vägen är spikrak.

Vädret har varit fint hela dagen och när vi kommer fram checkar vi in i vår Cabin som ligger längst ut på en klippa med magnifik utsikt över dalen. 

Till The View Hotel finns en stort hotell, våra cabins samt ett område med tältcamping och husbilar.

Man kan köra ner i dalen med egen bil för att komma närmare bergen, men vi har kollat vädret och imorgon, onsdag ska det regna hela dagen så vi chansar inte utan hoppar på en safaritur med extra runda runt the arches (hålor i klipporna, foton kommer), där man inte får köra med privata bilar. 

Rundan tar nästan 3 timmar och vi är inte hemma förrän solen har gått ner.

Klipporna är väldigt olika och har formats av vind, sand och regn. 

Alla har namn efter hur dom ser ut, ex: The Elephant, The Camel, The Dragon, The Submarine och några heter som någon gammal medicinman och alla har så klart namn som Navajoindianerna har givit dom.

The Hand

The Dragon

Cowboyboot

Coolast var Big Hogan, profilen av en indian med tofs vid hålet och håret som en svans skapat av vatten som runnit.

Ett par av guiderna hade trumma och flöjt och sjöng. Härlig akustik inne i hålan i berget.

Vår guide till vänster och jag till höger, fotar ögat längst upp, ögonfransar formade av vatten

Det blev bara Anders och jag på vårt ”flak” med tjocka säten, säkerhetsbälte och tak, men jag är glad att vi inte körde ner själva. Vår guide kör med fyrhjulsdrift och den jobbar hårt i djup sand, korsar mellan stora hålor och ibland får man möte så man måste backa.

 

Ser du hästen längst ut på klippan? Jag trodde att det var en staty, three sisters till höger

Möt SPIRIT! 

Han jobbar här tillsammans med sin ägare. Han är en 13-årig mustang och man kan sitta på hans rygg och bli fotograferad… He’s the most patient of my horses säger ägaren. To de…

Det bor några Navajofamiljer i området, dom har inte el och vatten, anväder gas och kör ut vatten i ”sockerbitar”