Ledsen att vi inte uppdaterat bloggen, men vi hade knappt något wi-fi igår. Idag på morgonen kom en kille från A T&T, så han skulle nog försöka fixa det till dom. Därför börjar jag med gårdagen och gör ett nytt inlägg för idag senare, om jag inte har somnat ;o)
När vi var på väg ner med hissen för att checka ut från Bear River Casino kom en kille från personalen och visade en skruvmejsel som någon hade hittat på parkeringen. Hoppas inte de har stuckit hål på några däck!! Nej, som tur var såg våra däck ut att vara OK.
Vi fortsätter söderut på 101 och tar så småningom av på Anenue of the Giants som löper parallellt. Här har man slingrat vägen mellan Redwoodträden som är upp till 900 år gamla.
Det är flera Nationalparker som skyddar de träd som finns kvar. I mitten av 1800-talet och fram till början av 1900-talet avverkades emorma mängder av dessa dinosaurier, men nu är de som tur är skyddade.
Det finns många stigar i olika längder och svårighetsgrader och campingområden i dessa områden och det är populära utflyktsmål.
När man kommer in i skogen är det otroligt tyst, svalt, syrefyllt och rogivande. Det är ganska mörkt då det inte är många solstrålar som når ner till marken…
Träden är en sorts gran, står otroligt raka, och vissa som har ramlat har urholkats så bara barken är kvar.
Vi stannar och äter lunch på Avenue i Miranda
Här bor min gamle Volvo
å några andra gamlingar…
Undrar vem som har bott här…
Några av träden som blivit träffade av blixten och har brunnit. Just nu är det absolut förbjudet att elda eller grilla då det inte har regnat på flera veckor och är supertorrt och det är bevattningsförbud konstigt nog är alla golfbanor gröna…
Det tar ett par timmar med några stopp att köra igenom denna del av skogen. När vi viker av ut mot kusten har vi ingen aning om att vi fortsätter i en skog med lika stora träd men nu vindlar sig vägen upp över flera berg på serpentinvägar med hårnålskurvor, som tur är inte mycket trafik och det finns avåkningsfickor att släppa förbi ”galningarna” som kör fort… Till slut planar vägen ut och vi passerar massor av små söta byar hela tiden med Pacific Ocean på höger sida. Vackra vyer och fantastiskt väder.
Vårt mål för dagen är ett litet hotell som ligger precis vid havet och heter Little River Inn. De har egen golfbana, har just firat 75 årsjubileum och har Ole´s Swedish hotcakes på frukostmenyn. Troligen en svenskättad kille som drev stället eller iallafall deras restaurang för många år sen. Vi får inte riktig klarhet i detta. Anders och jag sänker medelåldern rejält, men den prisbelönta restaurangen är full på kvällen.
Vårt rum har en fantastisk utsikt över havet, men en kvart innan vi checkar in kommer dimman in från havet. Man kan nästan ta på den. Det kan tom bli vattenpölar, så maffig är dimman. Men invånarna vill ha regn! Vi har balkong och nästan med en gång vi går ut och sätter oss i gungstolarna för att titta in i dimman ;o) och lyssna på sjölejonens skällande kommer en konstig knallblå fågel med tofs på huvudet och sätter sig på en gren 2 meter ifrån oss. Han ser ut som: Hej! Väkomna, har ni något käk??
Jag lägger några nötbitar på balkongräcket och det dröjer inte många minuter förrän han har tagit en. Sen sticker han iväg en stund och kommer strax tillbaka för att ta resten…
Väldigt vacker blå färg och det är en Steller Jay. Påminner mycket om Mocking Jay, fågeln på broschen som Katniss har i filmen The Hunger Games. Jag har tänkt läsa tredje delen, som heter Mocking Jay på flyget hem. Kul pippi iallafall.
Vi tar en promenad ner till stranden och det är väl inte så att man blir sugen att bada precis, men det är väldigt vackert och solen håller på att gå ner så det blir en regnbåge i dimman.
Efter en dyr men jättegod middag sitter vi på balkongen i mörkret och lyssnar på en kille som grillar och har disko på stranden. Ett tag spelar han country, men sen kommer någon dit och klagar så han får skruva ner…
Vi slås av att det har varit väldigt många som cyklister på dessa smala, branta, trånga, vindlande serpentinvägar med livet som insats. Visst, det står skyltar SHARE THE ROAD och bild på en cykel, men det är sällan en vägren bredare än en dm, och det är nästan alltid heldragna linjer och inte mycket att väja på. Dessutom vinglar dom pga uppförsbackarna och ibland cyklar dom tom tandem!! Jesus!
Little River utan dimma
Just nu tittar vi på Dancing with the stars, första avsnitt, och en av döttrarna i Duck Dynasty, Sadie Robertson är en av favoriterna. Tom Bergeron (AFV) är en av programledarna ;o) De manliga dansarna har BAR överkropp!!
Som tur är för oss är nästa morgon kristallklar och vi kan titta ut över havet.
Shots from our life 