Tidigt, tidigt. Kl 4.40 klev vi in i taxin som körde oss till tågstationen i Vancouver.
Då vi ska korsa gränsen mellan Kanada och USA vill dom att man ska vara på plats minst en timme innan tåget ska gå.
Nästan som att checka in till flygresa, men här får man ha med sig vatten, men ingen frukt och man måste fylla i samma Custom Declaration som man gör på flyget. Vi fick även gå igenom Homeland Security, med fingeravtryck, foto och passkontroll.
Vi har bokat platser i Businessclass och det är fortfarande kolsvart ute när vi sätter oss på tåget.
Allt är mycket välorganiserat. Trevliga konduktörer. Tåget är inte nytt, men helt, rent och snyggt.
Efter ett tag drar vi igång i sakta mak. Tåget stannar flera ggr och de ber om ursäkt för förseningen. Fel på växlar, så det är inte bara i Sverige vi har dom tåg-problemen…
När solen börjar gå upp öppnar Bistron, och vi får en stadig frukost till ett facilt pris.
Fantastisk natur, vi ser floder som mynnar ut i havet. Berget Mt Baker till vänster och samma hav till höger som vi var ute på igår. Ju längre söderut vi kommer blir öarna till stora berg ut mot Vancouver Island.
Det är lördag, så vi åker förbi många loppisar, marknader, idrottsevenemang, folk som är ute och promenerar på stranden, och vi ser massor av båtar.
Efter ett tag blir det tullinspektion igen. Tåget stannar parallelt med bilarnas tullstation, och ett gäng tullare kommer in i tåget och kollar pass, och har med sig en Geigermätare ;o) tror vi att det var…
Ca en timme för sent kommer vi till Seattle, vi hämtar våra väskor och får skjuts av en underbar vänlig Taxichaufför som ger oss en massa tips på vad man kan hitta på här.
Vi checkar in på Best Western, inte superfräscht, men stort rum och kyl, micro m.m. så helt OK.
Vårt hotell och utsikt från rummet.
Sen tar vi en kort promenad upp till Space Needle, ett utsiktstorn som är 184 m högt och som byggdes tillsammans med några andra byggnader samt en Monorail (som går in till Centrum) till världsutställningen 1962.
Det är upp emot 30 grader och väldigt hög luftfuktighet. Massor av folk, kön till Space Needle är säkert 100 m lång.
Vi äter middag på en Sportbar som förutom massor av skärmar med olika fotbollmatcher, även har en egen TV vid varje bord. God mat och trevlig personal!























Med dessa utförliga rapporter så känns det nästan som man är med på semestern! Följer med spänning! 🙂 // Malin
GillaGilla