Kl 10 kom Seabreeze Whalewatchings chaufför Pete och hämtade oss. Vi körde till ytterligare ett par hotell för fler pickups och till slut var vi 14 pers som skulle följa med ut på Whalewatching.

Vi utgick från Steveston som ligger några mil söder om Vancouvers stadskärna i utloppet från Fraser River, strax söder om Vancouvers flygplats.

Det finns flera olika firmor som sysslar med Whalewatching, och vi blev rekomenderade Seabreeze av hotellet.

Chauffören berättade på vägen att de tyvärr inte hade sett några valar på gårdagens utflykt, och man garanterar inte någonting…

Väl på båten konstaterade vi att vi var mest europeer, 2 Schweitsare, 2 Tyska flygvärdinnor som pratade och skrattade oavbrutet, 4 äldre britter, 2 fransmän och 2 spanjorer och så ett par svenska hurtbullar, som stod högst upp och längst fram på båten när det gungade som mest men dom hade all vattentät utrustning på sig så dom klarade det bra 😉

Kaptenen hette Bob, vår guide Jennifer hade just fått en Bachelor i marinbiologi, så hon kunde svara på det mesta om naturen, fiskar och sånt. Båten hetter Crazy Legs och det var duktigt gropigt på vägen ut. Man satt på bekväma stolar skyddade från vattenstänk under däck och kunde gå ut bak på båten och uppför en trappa med utsikt där Kaptenen satt också. Det gungade duktigt, så man fick hålla i sig!

Det tog ca tre kvart innan Jennifer såg den första utblåsningen!

De olika whalewatching-bolagen har radiokontakt med varandra och efter en stund var det nio båtar som följde vår lilla pod, familj med mamma, pappa och troligen två döttrar, varav en var juvenile, kanske ett eller två år. Hur söt som helst. Simmade trygg mellan mamma o pappa. 

Man ser skillnad på hanar och honor på att honornas ryggfena är lite böjd, medans hanarnas står rakt upp!

Alla valar är olika, alla finns dokumenterade med nummer och namn på sin teckning och hur ryggfenan ser ut. De kan bli väldigt gamla. J2, aka Granny tror man är 103 år! Dom fullvuxna är 8-10 meter långa.

Det finns både resident (stationära) valar som lever lokalt hela tiden på samma ställe, t.ex. här i Salish Sea, innanhav till Pacific Ocean och Transident (kringresande) tror jag stavat rätt, som färdas runt i stora områden. Dessa två olika valraser ser nästan likadana ut, men pratar inte samma språk, de har olika dialekter, och parar sig inte med varandra. En annan stor skillnad är att de stationära äter mest fisk, medan de större, transident jagar större villebråd som tumlare och sälar. (Har ni sett filmer med dom som jagar sälar upp på stranden i sydamerika??? Tar med dom ut en bit i vattnet, sen leker med dom som en katt leker med en mus…)

Det har vid ett par tillfällen siktats späckhuggare utanför Sveriges kust, bl.a. utanför Smögen.

Jennifer hade vid ett tillfälle en säl som försökte rädda sig upp på båten flera ggr för att valarna jagade den, men till slut tröttnade dom så den klarade sig med blotta förskräckelsen.

Det har aldrig rapporterats att människor har blivit attackerade av vilda Späckhuggare.

När vi väl träffar vår flock kommer dom upp 3-4 ggr blåser, andas några ggr, sen är dom borta 5-10 upp till 20 minuter innan vi ser dom igen. Det innebär en katt och råtta-lek i ett par timmar. Båtarna får inte gå närmare än 200 meter för att inte störa eller stressa valarna.