Vi passerar många broar och våtmarker med skogsområden. Nu vet vi skillnaden mellan Swamp, som är skogsområden med upp till flera hundra år gamla träd som står i vatten, (de ser ganska risiga och ”spooky” ut med mossa som liknar spindelväv som hänger från grenarna), och Bayou, som är skogsområden blandat med våtmarker, floder och sjöar. Här lever alligatorer, ormar, svartbjörnar, bobcats, m.fl. gosedjur. 

Mississippin slingrar sig som en stor orm i ett delta med sjöar och mynnar till slut ut i Mexikanska Golfen. 

I deltat är vattnet bräckt, blandat sött och salt, och det finns hur mycket goda och läskiga fiskar, skaldjur och ostron som helst. 

(Ikväll åt vi på fisk/skaldjurs-restaurangen Le Bayou. Anders åt Jambalaja med räkor och jag åt grillad White snapper, supergott med färsk fisk!)

Vi passerar flera broar och ett par andra Plantager innan vi svänger in på Oak Alleys parkering. Sockerrören är redo att skördas, och stora maskiner syns ute på fälten. Socker-rören blir upp till fyra meter höga! 

Ekarna i Oak Alley’s alle’ är ca 300 år gamla. 

28 ekar planterades av en okänd nybyggare i början av 1700-talet, från sitt enkla hem, ner mot Mississippi-stranden i två perfekta rader. Det nuvarande, pampiga Plantage-huset är byggt i början av 1800-talet av en rik Creole Sugarplantage-ägare som hette Roman för att locka sin käresta från New Orleans partylife ut på vischan. Det gick väl sådär, hon bodde mest i stan, men dom fick iallafall 6 barn. 

Huset har tre våningar och det har 28 pelare runt om, lika många som ekar i alle’n. 

Till pelarna runt huset har man använt enorma trädstammar som är klädda med ‘plaster’-gips/cement. Slavarna byggde huset, och det är ritat för att vara så svalt som möjligt med 30 cm tjocka tegelväggar, högt i tak och massor av dörrar och fönster för att kunna få luften att cirkulera. 

Huset har varit ”location” för ett antal filmer bl.a. med Bette Davies, Tom Cruise, John Travolta m.fl.

Vi går den guidade turen i huset, lyssnar på den tidsenligt klädda guiden, dricker en Mint Julep och tänker på hur slavarna hade det…dom drack knappast Mint Julep, men den var Läskande och god! 

Det finns listor med namn och nummer på alla slavar som levt och dött på plantagen.

Ekarna är magnifika och det kryllar av ekorrar, detta måste vara ekorr-himlen! 

På andra sidan huvudbyggnade står några yngre, bara 100 åriga ekar. Trädgården är fantastisk, med mängder av blomrabatter och välklippta gräsmattor. 

En kul historia som har att göra med ”southern hospitality’ går så här: På den tiden gav man gäster en ananas när de anlände, när man sen tyckte att de varit där tillräckligt länge ställde man fram en ny ananas vid frukosten. Då visste besökaren att det var dags att ge sig av 😉