Innan vi lämnar Del Mar tar vi en sista tur ner till galoppbanan, tittar runt på stora läktaren. Tyvärr har shopen stängt, men vi stannar och tankar och köper…. just det Starbucks duobleshots, sen ger oss iväg mot Las Vegas. Det är en ganska lång körning. Tar ca 5 timmar effektiv tid. Vi väljer att köra en mindre väg till att börja med, det hade nog gått snabbare att dra rakt ut på motorvägen, men vi vill se lite omgivningar också. Öster om Del Mar finns massor av rancher med hästar. Vi möter hästtransporter hela tiden och ser både stora och små rancher med hästar, hopp, show, crosscountry, western, galoppstall. Flera har paddockar och ridbanor som har soltak! Alla stall som vi ser har dörrar där hästarna kan titta ut direkt från boxarna. Naturen är väldigt fin, lite bergigt, en del träd och mycket blommor, kaktusar (Gunilla) och fina infarter till hus med stora trädgårdar.

Så småningom kommer vi ut på Interstate 5 som går hela vägen och förbi Vegas. Bitvis är det väldigt bergigt, det märks på lastbilarna som får jobba för att ta sig upp och bromsa när det går nedför. Trafiken flyter bra, av de 4 filerna ligger lastbilarna längst till höger. Vi som håller hastigheten 65-70, ca 120-130 ligger i mittenfilen av de 3 andra filerna. Många väljer att köra om på insidan istället för utsidan… vet inte varför, det är gott om plats o alla håller avstånd.

Vi kör av vägen mot Calico ghost-town, som är en ”original” stad bevarad från 1800-talet och guldruschen. Här är väldigt dött, men några butiker är öppna och en dam på ett av ställena som har mycket läder, bl.a. riktiga western lädertyglar ber om ursäkt för att ljuset är släkt, larmet går hela tiden. Tyvärr (Gunilla) har dom bara dom smala tyglarna, ”but he will make them for you!” -sorry we are leaving in 10 minutes… deras bästsäljare var ett westernbett som var omgjort till toarullehållare! ”You can´t imagine how many we´ve sold” sa den söta damen.

Fortsätter konka vidare med solen i ryggen och countrymusik på radion. Börjar lära oss deras mest populära låtar nu… solen går längre ner och skuggorna blir låååånga. Bergen skiftar i rosa. Vi konstaterar nöjt att vi inte har sett ett enda moln sen vi landade! Bilen går som en klocka.

Vi stannar på ett jätterstort ställe mitt i ingenstans. Massor av matställen och en jättestor outlet där alla butikerna ligger i en ring runt parkeringsplatsen. Kollar lite på kläder och skor till mig själv, men antingen är det väldigt ”ungdomligt” ;-> alltså mycket tryck och ”trasigt-slitet” eller så är det ”tantigt”, nylon-aktigt och grälla färger, skorna är antingen flip-flop, ughs, clogs eller 15 cm höga klackar så det blir inget. Mikael vill ha Ralph Lauren så vi kollar där. Allt som är rea är utplockat så det finns typ XXL eller hemska färger, men jag hittar ett par tröjor till honom för bra pris, annars törs jag inte komma hem ;o) Jo, jag provade en vill-ha biker skinnjacka, men den var så dyr att det inte var kul. På Ralph Lauren kom en dam (eller vad man säger om sånna i min ålder) fram när jag stod och kollade på en jättesnygg blå-vit randig blus. Hon sa att det inte var billigt alls där utan sa att vi skulle handla på Macy´s istället, billigare och höstens klädutbud. Detta var fjolårets… (jag hängde tillbaka min blus, men vågade inte chansa med Mikaels kläder, och tur var det för här i Las Vegas på Macy´s var det mycket dyrare, snyft.) När Anders kom fram kom hennes man också och Anders hade Sprinsteen-tröja så det visade sig att dom var stora fans. Hon hade varit på 40 konserter, och han visste inte hur många, men hade varit på sin första -78. Han hade bl.a. varit på 8 konserter under River-turnén -80, och ni tycker att vi är knäppa!!!!! Dom hade dajtat och träffats första gånger -84. Samma som vi var i Europa -85. SÅ intressant, eller HUR??

För övrigt är modet här mycket t-shirts och linnen med tattoo-tryck Ed Hardy har många, men en t-shirt kostar typ 500 spänn. Eller tryck med diamanter på det mesta. Modet på unga tjejer är fortfarande jättestora solglasögon, jättehöga klackar som man inte kan gå på och urringningar ned till naveln och kortkort, många har låååånga naglar med små konstverk på varje, så välkomna hit alla killar som gillar att titta. På trottoarerna står killar och tjejer och delar ut små typ samlarkort, på nakna tjejer som vill ha sällskap. Flickorna kostar ca 125$. Det är bara att ringa.

Många tjejer som man ser är smala som Victoria Beckham, men ack så många är inte det, men klär sig tyvärr som om dom var det…. pensionärerna har jättestora solskyddsskärmar förstås. Hängde ni med där?

Vi kom in i Vegas när det var mörkt, mäktigt att se alla ljusen.

Hotellrummet är kanon, väldigt designat och speciellt. Bl.a. har vi TV även i badrumsspegeln. För första gången sen vi kom till Calif. har jag fått duscha mig underifrån om ni förstår vad jag menar? I have a wand in the shower! Alla andra superfina hotell blir man hänvisad till en liten handduk att vaska undersidan. Jag vill spola den! Trotts att jag är ganska vig ställer det till problem när det bara finns en väggfast dusch 2 m upp i luften… Så äntligen…

Lördag morgon står vi upp tidigt, hämtar vår silverpil och får vägbeskrivning till rentalcar returns ute bakom flygplatsen. Knappt några köer och sen tar vi med bara små problem en vanlig stadsbuss tillbaka till strippen, huvudgatan. Vi tar en hotellgenomgång. Vi går in på Mandalay Bay som är ett av dom flottaste hotellen. Vi bokar Gospel brunch på House of Blues på söndag kl. 10.

Det innebär ”praise the lord-pass the biscuits” all yoy can eat and drink med live gospelmusic!

Sen fortsätter vi till NewYorkNewYork som är MEGA stort. Vi äter lunch, fish and chips i ett riktigt NY kvarter. Sen går vi faktiskt vilse inne i hotellet! Det är flera våningar och det är som labyrinter med spelhallar, restauranger och shoppar. Till slut hittar vi ut i minst 40 grader värme. Det dallrar, men vi har vattenflaska i handen hela tiden.

DETTA ÄR SÅ STORT, VI HAR VARIT HÄR ETT DYGN MEN JAG VET INTE VAR JAG ÄR! Glad att vi hittar hem till hotellrummet….